”inte New York och Paris / men du är min”

midnight train

Tog nattåget – för första gången – natten till idag och nu är jag åter i Södern.

Tänkte att det skulle vara lite jobbigt och otäckt, och visst, det var det väl till en början, när jag klämde mig in den lilla sovkupén där fem främlingar redan hade lagt sig, böjde på nacken får att lyckas lägga mig på underslafen, la jackan i fotänden och ryggsäcken i något hörn och finväskan (”den här kan du ha om du ska på arbetsintervju” sa morsan när hon gav den till mig för ett par år sen, jag har haft den på varje arbetsintervju sen dess) med datorn i la jag bredvid kudden, krånglade in armarna i axelbandet så att ingen skulle kunna stjäla den från mig.

Någon av de fem männen eller kvinnorna i kupén sömnandades tungt, det och tågets vaggande krängningar fick mig att somna ganska snabbt.

Vaknade inte förrän vi var i Lund och mina kupévänner – för så kändes de efter natten trots att vi inte pratat med varandra – började krångla ut sina väskor från olika hörn. Råkade få ögonkontakt med en av dem där jag låg, kände mig naken trots att jag var fullt påklädd och täckt av en filt.

Hoppade av på Malmö C, tog superbussen till Nobel. Där låg Anna och sov, men hon vaknade och vi hann äta en långfrukost innan hon åkte till Indonesien.

”Vafan ska jag i Malmö och göra”, hann jag tänka någon kort stund igår kväll. Jag vet ju att jag mår bra av att jobba på tidningen i Stockholm.

Men nu så sitter jag här vid köksbordet, äter hummus (kikärtorna kostar alltså 4 kronor burken på Värnhem) och tittar ut genom fönstret på den skånska vintern som mest ser ut som en tidig höst.

Och lyssnar på Vit Päls. ”Vi bodde högt uppe bland måsar / det luktade trä när solen låg på” sjunger han den där killen (som vissa säger är rätt dryg) om sitt tidigare samboende på Skanörsgatan 4 (”och vi sa den låg på Möllan / men ärlig talat låg den någonstans breve”).

Och så känner jag det där som jag känner när jag är här, att life är ju alltid life, men:

Den här staden tar bort skummet på toppen av vågorna.

–––

Ikväll ska jag till Vigårda på centralstationen med Jimmie och Liza och säkerligen någon mer, jag gillar att gå dit eftersom Eriksberg på fat kostar 35 kronor och för att det är ett nytt ställe som öppnade efter sommaren och därmed inte har någon koppling till någonting.

En frizon, om man så vill.

Fast, jag ska inte bli onödigt högtravande. 35-kronorsbärsen gör mycket, det gör den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s