Eslövsgatan 5

Eslövsgatan 5

Den 14 december var allt mörkt, men det måste ha funnits en strimma av ljus någonstans, eftersom jag skrev i bloggen att ”[…] det en vacker härlig fantastisk dag faktiskt kommer bli vår igen, att solen kommer bada i havet vid Ribban och illustrera dammet i luften på Möllevångstorget och fylla innergårdarna på Sorgenfri med grönt och rosa.”

Nu är det på god väg att bli sant. Förra helgen var solen visserligen inte alls på badhumör när vi gick till havet, himlen var grå som en betongvägg, men vi drack en öl direkt ur burken och stirrade på Öresundsbron och var minsann lite vårljumna i sinnet ändå.

Det dammar inte heller på Möllevångstorget, inte riktigt än, men krögarna har åtminstone plockat fram uteserveringarna.

Den 14 december hade jag ingen aning om det, men nu föll det sig som så att jag faktiskt bor på Västra Sorgenfri och alltså varje dag får empiriska bevis för att innergårdarna inte är fyllda med grönt och rosa ännu.

Men: det är vår.

Jag byter om till vårjackan fast det är lite för kallt, går ner på stan och köper vita kläder för presentkorten jag fick i födelsedagspresent. Köper solglasögon som är lite för coola för mig, lämnar in byxor till skräddaren, allt blir nytt, det är en ny vår och jag har blivit mitt gamla jag.

Jag är egentligen alldeles för soltörstig för att bo i Sverige, men jag bor i alla fall i Söder’n och maximerar vår- och sommardagarna. Nu är det vår och nu orkar jag finnas igen.

Fast.

Våren är en alldeles för enkel förklaring.

Bidragande är såklart att livet blir mer som det borde vara.

Att jag överlever på det som för ett år sen var en hobby, att jag bor här på Västra Sorgenfri i ett andrahandshem jag tänker på som ett fort eller ett palats, att de är så härliga, de som kommit att bli mina vänner i Malmö.

Att hjärtat läkte ihop och att all död som skedde under hösten och vintern går att förstå och acceptera nu.

Jag skrotar omkring här hemma, har sänkt kraven på mig själv, mitt största mål i livet är att hålla köksbänken ren så att det blir en njutning på morgonen när jag ställer mig vid den och snittar avokado och skär tomat.

Artiklarna jag skriver ger mig ångest medan dokumenten flera dagar i sträck ligger öppna på datorn, men när jag skickar dem till nyhetschefer och redaktörer bubblar det i bröstet av frihet.

Frihet.

Jag gör som jag vill.

Idag vill jag gå till havet, och då ska jag också göra det.

Nya karaktärer introduceras i den nya säsongen, jag vill bryta den fjärde väggen och förklara, vill samtidigt inte förstöra magi och undertext.

Hon säger att jag har en spegelreflex. Min hand imiterar hennes hands rörelsemönster. Jag säger att det är ett vackert ord, reflexivt i sig självt med dubbla E:n i båda leden. Hon säger att det nog inte heter så, att det säkert finns en riktig psykologisk term för det. Jag säger att det också är vackert för att båda orden i sammansättningen är lika långa. Hon protesterar, reflex stavas med ks på norska.

Spegelrefleks.

Jag säger att det är vackrare med x.

”Jag kunde nämna allt som fanns i kylen / och undra om inte livet borde vara mer”. Nu bor jag, bokstavligt talat, ett stenkast från låttiteln. Älskar att kvarteren här heter som skånska orter, älskar Skåne.

Vet inte om livet är mer, men åtminstone annat. Jag har fönster i solläge nästan hela dagen nu.

Hon säger att det är ”kjempehyggeligt” när vi till slut vågar lämna trygga palats och safe zones och mötas i verkligheten. Vi delar en flaska rödvin, blir fulla.

Det är vår.

När jag går till psykologen blir det lite konstigt, jag är munter när jag sitter där och tittar ut genom fönstret, låter blicken falla på St Petri-kyrkan. Psykologen säger att det är helt okej.

På vägen ut vänder jag mig i dörren, säger att jaha, nu väntar man ju bara på nästa kraschlandning.

Psykologen säger att en enda sak i livet kan jag vara helt säker på: det kommer fler kraschlandningar.

Vi bestämmer att jag inte ska tänka så mycket på dem utan surfa på det här.

Det är vår och snart kommer min utsikt på Västra Sorgenfri försvinna, täckas av grönt och rosa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s